Amiiie

Fick dessa orden av en klasskamrat;

Du har en perfekt kropp! ! !
VI är många här som tycker de. Du har en utav de finaste figuren här.

Tyvärr så kan jag inte ta in de så mycket som jag skulle vilja.


Varför har man dessa svackor för?


Varför känner man att man inte duger som man är, blir äcklad av sig själv och alla andra tankar och funderingar som dyker upp. . .



Ta bara som nu när jag varifrån skolan i 2 veckor och inte ens hälften av klassen säger hej till en när man kommer tillbaka. Ja då känner man verkligen att man vill komma tillbaka.




fan vill inte ha såna här dagar och speciellt inte när jag är själv.


Vill härifrån nu och hem dit jag hör hemma och där jag blir uppskattad för den jag är och folk lyssnar och tar till sig för den jag säger och inte tar de som skryt m.m . . .


Ska man alltid känna den här känslan att jag knappt kan berätta 1/3 av de jag har gjort och upplevt för folk uppfattar de bara som skryter när man ger  de som förslag.


Ja jag vet, jag lever ett helt annat liv och har upplevt en hel del, men ska man inte kunna dela med sig?


Vill inte längre prata om saker och ting när folk frågar. Känns som allt som kommer från min mun bara är skryt.


Håller tyst nu.